Summa sidvisningar

måndag 31 oktober 2011

Morgonpigg?

Det här med sovmorgon har inte Melker fattat. Eller så är det jag som har fel tidsuppfattning. Men det är så skönt att ha lite tid att bara vara Johanna och Jesper att det lätt blir lite väl sent innan vi kommer isäng.
Jag somnade kring ett. Melker vaknade kvart i två och ville ha mat. Jag hade svårt att somna efter det så jag fick kanske 3,5 timmars sömn innan Melker vaknade halv 7 och tyckte att det var morgon.

Jag höll inte med...

söndag 30 oktober 2011

30 oktober

Idag är det exakt 1 år sedan Melker blev till och började gro i min mage. Fascinerande hur det känns som jättekort tid sen samtidigt som det känns som en evighet sen.
Lite roligt att veta exakt när han blev till.

Det var en lördag. Jag hade varit en del i ett forskningsprojekt över en vecka tidigare och då bland annat gjort en bronkoskopi (en undersökning då de för ner en kamera i luftrören för att titta hur det ser ut, ta prover och liknande).

De hade sagt till mig att det kunde göra ont och blöda lite i ett par dagar. När jag hade hostat blod i över en vecka började jag bli orolig att jag hade fått någon sorts infektion. Av någon anledning kändes det jätteviktigt att kolla upp det just då, så jag for till akuten.

Efter 4 timmar, ett blodprov, några undersökande läkare och en lungröntgen så sa de att de inte kunde hitta något onormalt, men om hostan och blodet inte försvann så skulle jag söka mig till vårdcentralen.

Under tiden jag var på sjukhuset hade Jesper varit hemma hos oss tillsammans med sina kompisar Victor, Jonas och Tobias. När jag kom hem var de ganska redigt på lyran alla fyra.
Jag fick en grogg och började jobba på att "komma ikapp". Lyckades helt ok med det också vill jag minnas.

Jag ger inga vidare detaljer, men efter att Jespers kompisar farit hem blev han till, vårt lilla underverk.

Tänk om vi hade vetat när vi somnade den natten att vi just hade förändrat våra liv för alltid.

Tänk att ett år senare har jag precis matat honom, gett honom en puss på pannan och lagt honom tillbaka i sin säng. Nu ska jag sova lite till och kura ihop mig hos min älskade för att fira vårt mirakel.

lördag 29 oktober 2011

Ny och fräsch

Det här är det första blogginlägget jag skriver på min nya telefon. Hade Siri fattat svenska skulle jag kanske ha talat in det.
Över lag är jag väldigt nöjd med min telefon. Det som stör mig lite är att jag inte riktigt får headsetet att reagera ihop med Siri.

För er som inte vet vad Siri är så är det en tuff liten gadget som Apple har hittat på till iPhone 4S. Det är en personlig assistent i telefonen som till exempel kan ta diktat till sms eller noteringar, ställa in påminnelser, lägga till event i kalendern eller ringa upp personer. Allt röststyrt. Och jag måste säga att jag är positivt överraskad av hur bra hon uppfattar vad man säger. Men ibland blir det såklart lite tokigt, något annat kan man ju inte förvänta sig. Jag hoppas att de kommer lägga till svenska som språk till Siri så småningom och att hon får svenska kartor, vilket hon inte har nu.


Jag fick en sån fin kommentar till ett tidigare inlägg av min vän Amanda. Hon tipsade om ett par frågor som hon fått av sin jobbcoach. Jag tänkte lägga upp dem här så kan ni som vill svara på dem. Jag skulle bli jätteglad om ett par stycken tar sig tid ett par minuter och gör det.

1. Vad tycker du jag är bra på?
2. Beskriv mig som person och varför du tycker så.
3. Nämn en sak jag borde bli bättre på. Motivera!
4. Nämn något jag borde vara nöjd över.



Jag bjuder på en söt bild på Melker bara för att ;)

fredag 28 oktober 2011

Haha

Tur man gör något vettigt av tiden då man inte kan sova. Jag köpte just en crosstrainer på tradera för 200kr. Nu måste jag bara komma på hur vi ska möblera om i vardagsrummet för att få plats med den. Men det ordnar sig. Trampa crosstrainer och se på serier here I come!

Wiiie 8 timmar kvar till iPhone. Jag är inte alls övertaggad...

torsdag 27 oktober 2011

Idag har vi varit på lunch hos Linda och Abbe i Holmsjön. Nina och hennes Olle var där också. Våra 3 små killar såg rätt nöjda ut där de låg på golvet på en filt. Ett tag i alla fall ;P De kommer ha mycket kul tillsammans när de blir äldre hoppas vi.

Imorgon ska jag hämta ut min nya telefon, en iPhone 4S. Jag är så sjukt taggad att jag nästan studsar :P
Det blir en vit, Jesper har beställt en case till den från USA. Kommer bli awesome!

Nu försöker jag få skrutten att varva ner. Han är jättetrött, men vill inte riktigt somna. Man blir helt slut av att hänga med kompisarna ju!

Förresten! Härom dagen skrattade Melker för första gången på riktigt. Inte bara ett glatt ljud utan ett riktigt skratt. Han har inte gjort det igen dock, men förhoppningsvis kommer det hända oftare snart.

video
Och vi fick med det på film! Han skrattade mer innan jag började filma tyvärr, men man hör ju ändå ^^

måndag 24 oktober 2011

Men åååh

Ibland är det tur för Melker att jag älskar honom så mycket. Gjorde jag inte det skulle han ha varit redigt billig just nu...

Jag vaknar av att han ligger och bökar. Jag gör iordning en flaska åt honom och han äter med ganska god aptit. Under tiden han äter säger det brak i brallan. Tjohoo, jag vet precis vad det betyder! Precis vad jag önskade mig klockan 3 på natten. När han ätit klart rapar han och jag ska precis ställa mig upp för att gå och byta blöjan. Blupp! Kräk över heeeela pyjamasen som rinner vidare nerför mitt ben och ner på golvet.

Till saken hör även att jag och Jesper hade en del att prata om och jag somnade lite för sent. Trött trött trött. När jag bytt blöja och pyjamas på Melker är han såklart klarvaken och vill inte alls somna om. Jag lägger ner honom i sin säng i alla fall och så kräks han såklart igen, men bara på kudden och inte så mycket. Jag vänder på kudden och låter det vara just nu. Det finns tid för mer kräk imorgon.

Om 6,5 timmar ska jag ut på promenad med min mormor. Gissa vad pigg jag kommer vara ;)

söndag 23 oktober 2011

Goknulen

Vårt lilla hjärta verkar ha blivit helt slutkörd igår. Idag har han sovit, sovit och åter sovit. Får hoppas att han kan tänka sig att sova inatt också, annars blir inte mamma och pappa så glada ;P

Idag har bara varit återhämtning. Vi har ätit överbliven smörgåstårta och kinamat, sett på tv-serier och gosat med  skrutten (de korta stunder han har varit vaken).

Imorgon ska jag ut och promenera med Morrmorr Karin, byta till vinterdäck på Mazdan och sjunga med Turbulens.

Jag känner mig något mer positiv idag än för ett par dagar sen. Jag har en fantastisk familj och fina vänner som stöttar mig och jag tror att jag är på rätt väg för att må bättre och få lite sundare vanor.


Min älskade son <3 du är det finaste jag har.

lördag 22 oktober 2011

Ojojoj

Vilken dag! Klockan 10.10 ungefär ringde mamma på klockan och det var dags att göra iordning för namngivningsfesten. Jisses så effektiva vi är när vi jobbar tillsammans. Och roligt har vi också :)
Vi dekorerade smörgåstårtorna som jag byggde ihop igår eftermiddag, övade på sången vi skulle framföra och ordnade annat småfix som dukning och liknande.

Melker var så snäll idag. Han blev lite trött efter ett tag med så mycket folk, men en sväng i vagnen med mormor och morfar så sov han gott.

Jag sjöng "Håll mitt hjärta" med mamma som kompade. Men jag blev alldeles gråtfärdig under sista raden, så jag kunde inte avsluta. Jag har nog aldrig varit med om en sån intensiv känslostorm. Jag var tvungen att ta Melker i famnen och krama på honom en stund. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde sjunga sista raden, det kändes bra ändå och jag fick höra att det mest var effektfullt med lite tårar :P

Melker fick en massa fina presenter, bland annat en hoppgunga som testades för en liten stund sen. Den blir nog roligare en dag när han inte är så trött. Goskillen <3

Senare på kvällen hämtade jag Karro på busstationen och så köpte vi med oss kinamat hem. Det var jättetrevligt att sitta och snacka en stund och bara ta det lugnt.

 Ibland undrar jag om Melker kanske är en liten ankbebis i smyg <3 Han har börjat göra såhär, suger in läpparna i munnen, lilla gullungen.

Såhär såg smörgåstårtorna ut, tyvärr glömde jag bort att ta kort innan de blev uppskurna. Sjukt gott var det i alla fall!

torsdag 20 oktober 2011

Biggest Loser

Jag sitter och ser på säsong 3 av Biggest Loser Australia och tårarna bara rinner. Man ser hur det riktigt lyser om deltagarna och hur de blir gladare, orkar mer och mår allmänt bättre för varje kilo som försvinner.
Faktum är att varje gång jag ser mig i spegeln så hatar jag det jag ser. Jag hatar att vara tjock. För det är precis det jag är. Inte knubbig, inte "stor", inte mullig. Tjock. Jag vill egentligen säga fet, men det ordet smakar så illa i min mun och jag blir lite ledsen bara av att tänka det.

Faktum är att jag bara har mig själv att skylla. Jag skulle kunna skylla på massor med saker, men faktum är att jag äter onyttiga saker när jag mår dåligt. Godis, chips, glass, you name it. Det är klart att man går upp i vikt!
Jag har försökt gå ner, men inte tillräckligt antar jag. Viktväktarna fungerade rätt bra ett tag, men jag gav upp alldeles för snabbt, som alltid. Ibland känns det som att jag inte är kapabel att lyckas med någonting jag tag mig för, och det är fruktansvärt jobbigt.

Jag har otroligt låga tankar om mig själv och mina förmågor, och på något sätt är det bekvämt att vara tjock. För då kan det i alla fall inte bli så mycket värre. Om jag till sist lyckades gå ner i vikt och sen gick upp igen så skulle jag antagligen gå ner mig ännu mer, om det nu ens är möjligt.

Det är tur att jag har mina älskade pojkar. Jesper säger varje dag hur vacker han tycker att jag är och hur mycket han älskar mig. Jag önskar bara att jag kunde känna det själv. Jag ser bara en förlorare, någon som dränker sina känslor i tomma kalorier. En latmask som inte ens kan ta sig för att gå ut och gå en gång om dagen. En "emotional eater" som de säger i Biggest Loser. Det bildar en ond cirkel. Man äter för att man mår dåligt och mår dåligt för att man äter. Och så går det runt, och runt, och runt.

Men åh, så fantastiskt det vore att kunna handla på något annat än avdelningar med extra stora storlekar. Att kunna ha kjol utan strumpbyxor eller tights under. Jag vill kunna springa och leka med min son om några år utan att tappa andan. Men jag vet inte hur jag ska orka. Jag vet inte hur man gör.

Hur lär man sig att gilla sig själv?


Nä, nu går jag och lägger mig. Imorgon är en ny dag.

onsdag 19 oktober 2011

BVC

Det har inte blivit så mycket bilder på senaste. Det beror helt enkelt på att vi glömde vår kamera i bilen som min bror har just nu. Vi får tillbaka den i eftermiddag troligtvis, så då ska det bli lite mer bilder igen.

Vi har varit på BVC idag. Lillskorven väger exakt, på grammet, 2kg mer än vid födseln. 6045g. Han hade inte vuxit något på längden eller i hattmått, men det var bara två veckor sen vi var där senast och det kan lika gärna bero på att hon har mätt lite annorlunda. Jag blev även lugnad i lite saker jag varit lite småorolig för. Att han är lite halvsvår att få ögonkontakt med bland annat. Men han spände ögonen i bvc-sköterskan så ordentligt så hon sa att jag inte alls skulle vara orolig. Att han tittar lite överallt utom på oss ibland beror antagligen på att han tycker allt annat är mer intressant att titta på.
Och det kan man ju förstå, hur kul är det att stirra på samma två ansikten dag in och dag ut...

Jag har även upplevt att han är lite "sned". Han böjer liksom kroppen som ett C och tittar hellre åt ett håll. Sköterskan sa att det inte alls var någon fara, att det skulle jämna ut sig när han blir lite mer rörlig.

Lugnad mamma, trött bebis. Melker somnade i bärsjalen på vägen hem från BVC och sover än, 2 timmar senare.

Bjuder på en toksöt bild på min lilla bus <3 Mamma och pappa älskar dig skruttis.

tisdag 18 oktober 2011

Produktiv dag

Idag har jag hunnit med rätt mycket faktiskt. Fantastiskt vad man hinner med när man inte får sova.
Har varit hos barnmorskan och sett till så Melker inte får några oväntade syskon än på ett år eller så, broderat klart Melkers tavla (bild kommer senare när den är inramad och vi har fått tillbaka kameran som ligger i bilen som min bror har), lagat skinkstek, diskat lite, planerat in övning med mamma som ska spela gitarr på lördag, bestämt sång (säger inte vilken än) och badat Melker.
Melker älskar att bada! Första gången han badade var vi fortfarande kvar på Barn 4. Då verkade han livrädd. Undra på det, vattnet sköterskan tappade upp var iskallt! Eller ja, knappt ljummet i alla fall. Hemma badar Melker i 38gradigt vatten och stormtrivs. Om det inte vore för att jag är lite rädd för att hans hud ska bli för torr så skulle han få bada varje kväll.
Jag kammade bort nästan all skorv också, så nu går det ju knappt att kalla honom för lillskorven längre! Vi får väl se om det kommer tillbaka eller håller sig borta nu till sist.
Usch vilket tråkigt väder det varit idag. Hoppas det är bättre imorgon då vi har en del ärenden att göra på stan.

Tisdag

Melker är vaken, och det med besked. Jag tyckte att det vore en bra idé med liiite mer sömn, men det föll inte i god jord hos han som bestämmer här hemma.
Aja, man får ju lite planerande gjort inför lördag. Jag börjar nästan bli lite nervös, vi har inte riktigt planerat upplägget så mycket som jag hade velat. Dagarna rinner iväg som sand mellan fingrarna och snart är vi där. Jag hade tänkt sjunga något, men vet inte alls vad eller vem som ska kompa. Eller om jag ska spela själv kanske. Blir nog lättast så om jag tänker efter då jag inte alls vet hur jag ska ha tid att öva med någon annan. Knappt jag har tid att öva med mig själv ju!
Jag måste brodera klart Melkers tavla, baka, göra smörgåstårta, städa, diska undan här hemma, ringa några samtal, få tag i nyckeln till kvarterslokalen och säkert en hel massa till. Ja och ta hand om Melker under tiden såklart. Tur man har en karl som hjälper till med en del av sakerna i alla fall. Men jisses vad det snurrar i huvudet när jag tänker på allt som måste göras. En hel del möten och grejer har vi inbokat i veckan också. Får se om det blir någon Öppen Förskola på torsdag.
Svammel svammel svammel, skönt att tänka högt i skrift ibland så man kan läsa igenom allt efteråt och så har man kanske tänkt något vettigt som är bra att komma ihåg senare.
Nu sover Melker igen, så jag ska försöka sova jag med, ett par timmar till.

(jag missbrukar kommatecken, so sue me!)

söndag 16 oktober 2011

Aj!

Jag och Melker hade lite morgonbus och mys. Jag böjde mig över honom för att blåsa honom på magen då han ta i som bara den och ger mig en klockren spark rakt i struphuvudet. Sablar vad ont det gjorde! Stark i benen är han, min lille buse. Nu väntar vi på att pappa ska vakna så blir det någon mat och senare i em en tur nästgårds till Morrmorr Karin :)

fredag 14 oktober 2011

Varning för bildkavalkad.


Såhär hittade jag Melker imorse, igen. Han vill helt enkelt sova såhär just nu. Igår vred jag honom "rätt" 3 gånger under natten.

Sångstund! Melker visar mamma hur man sjunger på rätt sätt. Tror det här var "Vart bor du lilla råtta".

Ääääta blomman! Smask smask.

Melker har kommit på hur man greppar saker och stoppar dem i munnen.

Melker får just nu mat av sin pappa, sen ska vi fara och handla. 
Jag har gett upp idén med två olika smörgåstårtor till namngivningen och satsar nog på en sort istället. Blir lite väl mycket ingredienser och jobb annars. 
I eftermiddag far vi till Röbäck och hälsar på Melkers farmor och farfar. Vi har inte träffats sen Sara for till staterna, så det ska bli trevligt. Och så skadar det ju aldrig att bli bjudna på mat ;P

torsdag 13 oktober 2011

Halv-dålig dag

Melker är gnällig, Jesper är irriterad och småförkyld, jag är trött. Bra upplägg för den här dagen...
Vi hade tänkt fara på Öppna förskolan på Ålidhem, men eftersom vi inte är riktigt på topp idag så skippade vi det. Istället blir det hemmafix. Vi ska röja, diska, jag ska brodera och skriva ihop en handlingslista inför namngivningen. Melker roar sig med att sätta sina sylvassa naglar i mina armar och händer. Trots att jag klippte han naglar igår gör det sjukt ont.

Igår var vi hos min farmor och farfar och åt smörgåstårta för att fira mamma och lillebror med dem. De tyckte att det blev för mycket folk i söndags så vi arrangerade en liten mindre "gathering" med dem istället. Tyvärr hade min bror blivit erbjuden ett jobbpass och glömt bort att vi skulle ses, så det blev bara jag, Jesper, Melker, mamma, pappa, farmor och farfar. Trevligt var det i alla fall, tills Melker blev övertrött och grinig, så då for vi hem.

Jag slogs just av en lite lustig tanke. Det var säkert ett år sen jag åt smörgåstårta sist. Nu blir det 3 gånger på 2 veckor :P Igår hos Farmor och farfar, nästa fredag hos Love och Mona och nästa lördag hemma hos oss.

Bah, vilket tråkigt blogginlägg det här blev, men jag har ingenting vettigt att skriva just nu känner jag. Förhoppningsvis har jag något roligare att komma med en annan dag.

tisdag 11 oktober 2011

Kärlek

Melker har börjat sova väldigt olägligt för mig. Han sover för korta perioder för att jag ska bli utvilad, men länge nog för att jag inte ska kunna somna om :P Inatt fick jag sova 4,5timme i sträck. Sen låg jag vaken i 4 timmar och kunde inte somna om. Lagom till att jag började känna mig trött och ville sova en stund igen så vaknade Melker igen. Då fick Jesper ta honom och kliva upp så sov jag 3 timmar till. Nu är jag pigg som bara den, det blir nog ordning på oss så småningom!

När jag började flaskmata Melker på heltid och gav upp amningen helt fick jag höra hur viktigt det var att ha honom i famnen när han fick mat för att han skulle få så mycket närhet som möjligt, som han annars skulle "förlora" iom att han inte ammades. Det gick bra till en början, men den senaste veckan har han varit helt hopplös att få att ligga still! Han vrider och vänder sig som en tok och går knappt att få i någonting alls.
Vi upptäckte då att om man bara håller flaskan åt honom när han ligger i sängen, vagnen eller vaggan så går det galant! Han sörplar i sig som om han aldrig gjort annat! Så nu testar vi det ett tag. Närhet får han ändå.

Sensmoralen av detta? Alla barn är olika. Bara för att en sak funkar för ett barn, eller för de flesta barn, betyder det inte att det fungerar för mitt eller ditt barn. Man får helt enkelt prova sig fram så ger det med sig så småningom.

Nu sover lilleman, och vi ska äta sen lunch. Promenaden med Mona och Frej blev uppskjuten pga förkylning, så vi tar en sväng till Holmsjön för att hälsa på Linda, Thyra och Abbe. (Det är alltså inte vi som är förkylda, utan Mona.) På vägen dit ska vi även hämta ut ett bokpaket från Adlibris som jag har längtat efter. Det innehåller bland annat "Adjö, herr Muffin", "Knacka på" och "Silvriga barnkammarboken". Jag är så sjukt taggad på att lära mig en massa nya barnvisor (och kanske hitta igen ett par gamla som jag glömt)

måndag 10 oktober 2011

Tröttis

Melker är så ruskigt trött att ögonen går i kors. Men sova, det är ju tråkigt. Hoppas han kan somna snart så jag får brodera ifred. Måste ju bli klar med hans tavla innan den 22a då vi har namngivningsfest för honom. Hoppas jag hinner.
Pappa Jesper är på Forsbergs trafikskola och går handledarkursen så han får börja övningsköra. Det ska bli så skönt när han har körkort också så jag slipper köra hela tiden.

Melker följde med mig till kören idag. Vanligtvis brukar han och Jesper sitta i rummet utanför eftersom det blir ganska bullrigt inne i församlingssalen, men eftersom Jesper är borta så fick han följa med in. Första 20 minuterna gick bara fint, han sov sött. Men sen blev han hungrig. Jag matade honom och sen ville han inte alls sova mer. Och inte vara med och sjunga heller. Stå skulle han göra, i knäet på mig :P
Tror han blev trött av alla ljudintryck. Jag har upptäckt att det verkar jobbigare för honom än synintryck.

Nu sover han, efter att ha tryckt i sig 220ml ersättning. Det var nog en ansträngande dag idag, så mycket brukar han aldrig äta på en gång.

Imorgon blir det kanske en promenad med Mona och Frej. Hoppas på fint väder :)

Måndag

Jag satt och busade med Melker nyss och kände att jag var tvungen att gå på toaletten, så jag la ner honom i vaggan. Solen lyste in från fönstret precis på kudden så jag la honom upp och ner, pippistyle. När jag kommer tillbaka nån minut senare sov han så sött. Jesper hade gett honom nappen, men den hade han petat ut igen.
 Gullungen <3

Igår spenderade vi dagen hos mamma och pappa i Obbolastugan. Mamma fyllde år i torsdags och min lillebror Samuel fyllde i tisdags, så större delen av närmaste släkten samlades för att fira dem.
Jag hade väldigt svårt att komma på en bra present till mamma, men till sist fick jag en snilleblixt. Jag satte mig och valde ut de finaste bilderna vi har på Melker och la över dem på ett USB-minne. Bara för skojs skull satte jag dit en liten figur av gammelsmurfen för att det skulle se lite roligare ut. Klart! Mycket uppskattat blev det och bildspelet rullade väldigt många varv under dagen. Sen tänkte jag att hon kan ta med sig USB-minnet till oss och fylla på med nya bilder. It's the gift that keeps on giving!

Såhär söt var Melker igår :) Han var faktiskt ganska nöjd och glad länge, annars brukar det ganska snabbt bli gnälligt på grund av att det blir lite för mycket intryck och han får svårt att varva ner.

söndag 9 oktober 2011

Sömn, vadå?

Jag vaknar halv fem av att Melker ligger och bökar, tokglad som vanligt. Vi pratar lite och tittar på mobilen över sängen tillsammans. Mycket intressant! Efter en halvtimme eller så börjar han bli lite småkinkig så jag gör iordning en flaska åt honom. På senaste tiden har det blivit lite halvsvårt att få i honom mat. Världen är alldeles för intressant och han vrider sig av och ann som en liten orm. Jag får i honom 50ml eller så, sen somnar han. Han ligger då tvärs över spjälsängen med fötterna utanför, åvanpå sängkanten, med huvudet vridet uppåt och bakåt tittandes in i hörnet. Ser otroligt obekvämt ut, men är det så han vill ha det så får det väl vara så ^^

lördag 8 oktober 2011

Usch

Igår fick jag höra om en bekant som förlorade sin 10 veckor gamla bebis. Jag vet inte vad som hände med hennes lilla tjej, men med tanke på hur plötsligt det verkar så gissar jag på PSD (plötslig spädbarnsdöd). Jag kan inte ens föreställa mig hur den här mamman känner sig just nu. Hela natten har jag vaknat då och då och kollat så att Melker andas. Jag vet inte vad jag skulle göra om något hände honom.

Sorg är nog en av de mest intensiva känslorna jag har upplevt, tätt efter kärleken till Jesper och Melker.
När min bästa vän Johanna dog när vi var 12 år var jag inte mig själv på väldigt väldigt länge. Till viss del är jag nog fortfarande skakad av den upplevelsen.
Jag hittade en gammal "Mina vänner"-bok från lågstadiet för ett tag sedan. I den hade Johanna skrivit flera gånger. En av frågorna man ska fylla i är "Vad är din högsta önskan?" Johanna hade svarat några olika saker bland annat "Att du aldrig dör", "Att du alltid har en vän" och "Att aldrig mer ha AML (akut myeloisk leukemi, sjukdomen hon hade). Tyvärr skulle bara en av hennes högsta önskningar bli sanning. Vänner kommer jag nog alltid att ha omkring mig. Men dö kommer jag, förr eller senare och hennes AML kom tillbaka och blev hennes död.

När jag läste det hon skrev för så länge sen slog det mig hur skadade vi var av den här hemska sjukdomen. Vi var så små, bara kanske 10 år gamla. Vid den åldern ska man inte behöva fundera på om ens bästa kompis ska bli ensam, eller dö. Man ska cykla fortare än man egentligen vågar nerför backar, sitta på en balkong när det åskar och titta på blixtar och rulla nerför kullar så man slår sig alldeles blå men skrattar för mycket för att bry sig om det. Jag och Johanna gjorde allt sånt och mer, men vi var ändå överskuggade av det mörka molnet cancer.

Jag hoppas att Melker får växa upp utan att gå igenom en sån sorg. Jag hoppas dock att han får uppleva en sån vänskap som den jag och Johanna hade. Vi var som systrar, och en del av mig dog med henne.

Nog om sorg, nu ska jag gå och krama på mina underbara pojkar och leva. Idag lever jag lite extra för de nära och kära som inte längre är med oss.

Dagens budskap finns tauterat in på mitt högra ben. De vi har förlorat lever vidare inom oss.

ps. Gogo Rafiki!

fredag 7 oktober 2011

Åsikter

Ibland får jag bita mig i läppen för att inte säga något dumt. Folk har så otroligt mycket åsikter om hur vi bör uppfostra vår son. Idag fick jag en liten föreläsning om att jag inte ammar, trots att personen ifråga inte vet någonting om varför. Vi fick också höra att "det är nyttigt för småbarn att ligga själva, oavsett om de gråter eller inte". Uttrycken "ska" och "måste" användes också rätt flitigt.
Melker var gnällig och hade nästan inte sovit på hela dagen. Vi skulle sitta ner och äta och h*n tyckte absolut att han skulle ligga i vagnen. Han gnällde som tusan men till sist somnade han, helt slutkörd eftersom han inte hade sovit. Då fick vi minsann höra! "Se bara vad bra det gick. Kolla vad lugnt och fint han sover." Javisst, ligger jag och gråter somnar jag till sist. Det betyder inte att jag inte hade mått bättre om någon hade kramat om mig under tiden.

Just nu är jag lite irriterad på mig själv för att jag inte sa mer. Jag protesterade visserligen litegrann, men inte tillräckligt. Jag vet egentligen inte varför. Det är mitt barn, och jag känner honom bäst (tillsammans med Jesper såklart).

Jag tror inte att man kan skämma bort ett spädbarn med närhet utan att mycket närhet ger trygga barn. Jag märker på Melker när han vill ha närhet och när han vill ligga själv.

Nu ska jag sluta vara bitter och se på Masterchef Australia.

torsdag 6 oktober 2011

Framsteg

Vi hade en liten utflykt idag tillsammans med Mona och Frej till Öppna förskolan på Ålidhem. Det var trevligt att ha någon där som man kände då jag har liite svårt att bara sätta mig och prata med folk. Melker var glad och vaken i kanske 20min, åt under sångstunden och sov resten av tiden :P Kanske inte hans mest sociala dag direkt.  Vi lyckades för en gångs skull tajma in att Melker sov när vi skulle äta middag. Success!!

Efter middagen bakade jag vaniljbullar och Jesper diskade. När Melker vaknade satte vi honom i babysittern och hoppades kunna fortsätta med det vi höll på med ett tag till innan han ledsnade. Tidigare har han inte riktigt gillat babysittern, men kan sitta en liten stund om man skakar på leksakerna åt honom. Idag, hör och häpna, kom han på att han ju kunde slå på leksakerna själv! Han såg sjukt nöjd ut med sig själv som var så smart att han kom på det ^^





Stark i nacken börjar han bli också, lillskrutten. Men att ligga på mage är inte poppis alls. Ungefär 30 sekunder efter att jag tog den här bilden var gnället ett faktum och vi fick hitta på något annat.

Klockan 5

Jag vaknar av att Melker ligger och gnyr. Sätter mig upp och gör iordning en flaska åt honom och inser att det var 7 timmar sen han åt sist, han har sovit i nästan 9 timmar med ett kort avbrott för mat i början. Snacka om slutkörd liten kille... När flaskan är uppdrucken rapar Melker lydigt när jag håller honom upprätt och jag lägger ner honom i sin säng. Då börjas det.. Kräket flödar som bara den och Melker ser hur nöjd och glad ut som helst över detta faktum. Jag brukar försöka att undvika klädbyten på nätterna för att han blir för vaken och får svårt att varva ner, men nu är det oundvikligt. Nya kläder på. Lägger även ut små frottélappar i sängen där det har blivit blött. Nu ska man väl få sova! Men nej... Min tokiga, jättevakna och helt sjukt glada bebis ligger och tjuter av skratt. Det har nu pågått i 20 minuter, vi får väl se när jag får sova igen :P

onsdag 5 oktober 2011

BVC och vaccinering

Jag och Melker skjutsade Jesper till Holmsund idag där han skulle på studiebesök för att få lite information om yrkesutbildningar Lernia håller i. Sen for vi och handlade på Ica Maxi. Jag hade tänkt baka vaniljbullar idag, men det fanns inte riktigt ork till det. Det kan hända att det blir av imorgon istället.

Klockan 14 hade vi tid på BVC (barnavårdcentralen) för 3månaderskontroll och vaccinering. Vår lille kille vägen numera 5830g, är 60.5 cm lång och har ett huvudomfång på 41cm. Han växer, lillskrutten :)
Jag visste att det var två sprutor han skulle få, så jag frågade om han kunde få dem samtidigt för att få det överstökat så fort som möjligt. Hon tittade på mig som att jag var ett ufo... Jag trodde att det var standard för såna små för att de ska slippa två omgångar ont. Men hon hämtade in en till sköterska och jag fick hålla i honom under tiden de stack. Ojojoj vad ledsen han var. Det gjorde ont i mitt hjärta att se honom skrika så han blev alldeles röd i ansiktet. Det gick över efter en liten stund, men han var rätt gnällig hela vägen hem.

Nu ikväll har han antingen storgråtit eller sovit. Som om han hade en av-på knapp ungefär. Han fick alvedon klockan 18 och en liten stund senare somnade han. Nu har han sovit i två timmar. Hoppas han får en lugn natt, tycker så synd om honom när han är såhär.


 Fast han är ju faktiskt toksöt när han är ledsen också ^^



 Igår kväll provsatt Melker sin Hokus Pokus-stol, med kudde inuti som Mormorsmor Karin köpte på IKEA när vi var där i våras. Det gick riktigt bra, men vi avvaktar nog ett tag till innan han får sitta i den helt själv.


Och så var pojkarna tvungna att provköra bildelen också :D mina sötnosar <3

måndag 3 oktober 2011

Skype

Nu sitter vi och skypar med Jespers syster Sara i USA. Tänk vad bra det är med internet. Hade ju varit jättetråkigt om man inte hade någon kontakt alls på ett år. Eller bara fått brev en gång i månaden typ. Hon verkar ha det bra hittils i alla fall och kommer säkert fortsätta ha det bra.

Idag spelade vi in en låt på kören för en välgörenhetsskiva. "Jag är livets bröd" av Jonas Östlund sjöng vi. Turbulens (körens namn) äger, vi sjöng upp, spelade in en gång, fick lite kommentarer av teknikern, spelade in en gång till, klart! Fick beröm för att vi var så duktiga på att vara tysta :P vilket är sjukt bra för att vara "norrlandskören som aldrig håller tyst" eller hur det nu var Ica sa :)

Jag pratade med Jonas, vår körledare, igår om körlägret som vi är inbjudna till i mars. Han sa att han skulle ordna så att Jesper och Melker får följa med på resan. Skönt tycker jag då det känns tråkigt att vara borta från dem i 4-5 dagar när Melker bara är 8 månader. Jonas sa: "kan du sjunga EN ton i alla fall?". Jag vet inte riktigt vad han hittar på, men jag antar att Jesper får följa med som en medlem i kören. Melker får väl vara maskot eller något. Vi kan sy honom en liten outfit :D

Något sånt här kanske?

söndag 2 oktober 2011

Trötta familjen

Ojoj vilka dagar vi har haft nu på senaste. Känns som att vi knappt har varit hemma på  flera dagar. Melker var så uppskruvad av alla intryck att han knappt kom till ro alls. Nu halvsover han i Jespers famn och äter lite, förhoppningsvis somnar han sött sen för natten. Gosungen.
Nu har vi sagt hejdå till faster Sara. Ska bli tomt utan henne, men hon kommer ha det superbra i USA. Och det finns ju tack och lov internet som gör det lättare att kommunicera över kontinentgränserna.
Nu blir det ett par avsnitt Masterchef Australia och sen sängen.

Skrutten 9 dagar gammal, till synes väldigt trött. Skön sovstil har han, min lilla skrutt.

Älskade barn

Flera morgnar i rad nu har jag vaknat kring åtta av att Melker ligger i spjälsängen och låter. Han har vaknat, är sjukt glad och tänker låta hela världen (eller åtminstone rummet) veta det. Jag har börjat uppskatta de här stunderna väldigt mycket. Till att börja med för att klockan är åtta och inte halv sex som han också har gjort några gånger, men framförallt för att det blir en stund när bara han och jag är vakna och vi kan gosa, busa, sjunga och leka lite. En helt ok söndagsmorgon om man frågar mig. Nu blir det frukost och iväg till kyrkan. 11.00 kör vi i Stadskyrkan, kom dit om ni vill :)

lördag 1 oktober 2011

Lördag

Vår lördag spenderades mestadels hos Jespers föräldrar. Melker fick följa med faster Sara och farmor Britt-Marie på en promenad med vagnen. Under tiden tog jag och Jesper det lugnt och spanade in deras nya 3d-tv. Vi spelade 4 rundor Mahjong, Jesper vann två gånger, Britt-Marie en gång och jag en gång.
Nu är vi hemma och ganska trötta. Imorgon ska jag sjunga kör och spela fiol i Stadskyrkan och troligtvis far vi tillbaka till svärföräldrarna för fika och vinkar hejdå till Sara.

Här är Melker bara 16 dagar gammal, i faster Saras famn på Jespers kusin Annikas grillfest.

Tokskrutt

Har just spenderat de senaste två timmarna med att busa med Melker. Han ville inte äta, bara busa, och var helt sjukt glad :) Jesper bara suckade och vände sig om i sängen, sömntutan <3 nu sover lillen igen. Han slocknade som ett ljus. Vilken tur vi har som har fått en sån snäll son. Lilla hjärtat. Idag blir det en tur till svärföräldrarna för att umgås med faster Sara innan hon far till staterna. Blir konstigt utan henne, men det blir nog ett fantastiskt äventyr. Tur det finns skype :)