Summa sidvisningar

söndag 16 mars 2014

en första kyss

Vet ni, jag minns inte hur min och Jespers första kyss var. Jag minns inte vem som kysste vem först, om vi automatiskt vred huvudet åt rätt håll eller om det var lite sådär mysigt obekvämt först. Jag minns att jag frös, och att om jag inte hade legat ner vid tillfället så hade jag nog fallit ihop, så knäsvag blev jag.

Vi hade varit ute på Pipes of Scotland, en pub i stan där vi bor, och firat en vän till mig som fyllde år. Jag hade bjudit ner Jesper på stan då han via sms beklagade sig över att hans familj tvingade honom att se på melodifestivalen. Vi var bekanta, knappt vänner ens. Jag hade hittat igen honom på apberget.se nån vecka tidigare och noterat att vi båda var relativt nyblivna singlar efter långa stadiga förhållanden. Vi hade skrivit lite fram och tillbaka, om ingenting särskilt.

Vi lärde först känna varandra ungefär 4 år tidigare, då vi båda brukade befinna oss på Korskyrkans ungdomsgård Loftet på fredagkvällarna. Vad jag och mina vänner gjorde där vet jag inte än idag, då de flesta av oss var ytterst o-religiösa. Vi vägrade vara med på bönestunden, men var gärna med och lekte.
Jag minns inte om jag och Jesper ens pratade med varandra under den här perioden, men jag kände i alla fall igen honom 4 år senare, när jag surfade runt på "apan". Och tur var väl det!

Nu hoppar vi tillbaka till den där kvällen som skulle bli vår första kväll som "vi" eller kanske vår sista kväll som "jag" och "han" (om ni förstår vad jag menar).
När Pipes of Scotland stängde var klockan 2 på natten. Vi hade haft det trevligt, druckit öl med mera och pratat en hel del både med varandra och mina övriga kompisar som var med. När vi kom ut från puben insåg vi att bussarna hade slutat gå. Dumt kanske att inte tänka på det tidigare, men så är det ibland när man är 19-20 år och lever livet.

Vi hade två val, ta taxi eller gå hem. Det var februari och svinkallt. Ingen hade pengar till taxi.
Apostlahästarna var det, ja!

Jesper beslutade att det var trevligare att gå den något kortare vägen hem till mig, med sällskap, än den något längre vägen hem till honom på Röbäck, ensam.
Min vän Maja gick med oss större delen av vägen, men svängde sen av hem till sig ungefär i höjd med sjukhuset/universitetet om jag inte minns fel.

Vid det här tillfället bodde jag i ett kollektiv på Ålidhöjd, där jag delade rum med min vän Maria. När jag och Jesper till sist kom hem sov alla de andra i kollektivet och vi smög oss in i vardagsrummet och la oss på varsin soffa. Jag frös som sagt, och bad Jesper värma mig, vilket han gjorde genom att krypa ner hos mig och hålla om mig. Vi låg så och skedade ett tag, sen blir mitt detaljminne väldigt suddigt. Jag minns att vi kysstes, och ehem, lite mer än så (vi behöver inte gå in på några detaljer, min mamma läser den här bloggen...) kort sagt, vi hade ett mysigt avslut på en trevlig kväll. Jag blev varm ganska snabbt.

Morgonen därpå var jag övertygad om att han skulle fly fältet fortare än blixten. Men det gjorde han inte. Han stannade kvar hos mig. Vi såg på film, käkade frukost, umgicks med mina kollektivkompisar, hade det trevligt. Hela tiden satt han nära mig och jag kände mig alldeles varm inombords. Och oerhört förvirrad!
Vad betydde det här då? Var vi ett par nu? Eller var det här (som jag trodde) bara en engångsgrej?
Kring 17 på eftermiddagen kom han på att hans familj kanske undrade vart han var någonstans :P Han tog bussen hem till Röbäck och strax efter att han hade farit skrev jag ett meddelande som såg ut ungefär såhär:

Ångrar du dig? Vad händer nu?

Svaret jag fick tillbaka sa:

Nej jag ångrar inget, det var mysigt ju :)
Vi får väl se, vad som händer härnäst.


Ingen av oss hade nog kunnat ana att vi skulle sitta här, 5 år senare, gifta sen 9 månader tillbaka, med 2 barn.

Det finns så många småsaker som hade kunnat leda till att vi inte hade blivit ett par, så väldigt många. Men jag är otroligt glad att det blev vi.

Kyssarna gör mig fortfarande alldeles knäsvag.



Inspirationen till det här inlägget kom från den här videon, som går ut på att 20 för varandra helt okända människor ska kyssas för första gången. Den är underbart awkward, men väldigt gullig. Kolla på den, den är väl värd att titta på.

2 kommentarer:

  1. Åh vad fint, jag älskar kärlekshistorier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt :) kul att du hittade hit!

      Radera