Om att få vara ifred

Det kan låta hemskt, men ibland gömmer jag mig för min son. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, men ibland är det otroligt skönt att få göra saker i min egen takt och utan att bli avbruten hela tiden. Exempel;
*Johanna duschar*
*supersnabba små fötter kommer springandes*
-Mamma! Vad gör du?
-Duschar
*ca 3 sekunder senare*
-Mamma! Vad gör du?
-Duschar

Rinse, repeat, so on and so forth.

Precis samma sak är det när jag lagar mat, ammar Malte, klär på mig, osv osv.

Jag vet inte riktigt vad min poäng med det här inlägget var, jag bara skriver det första som dyker upp i mitt huvud just nu och nu klev jag nyss ur situationen ovan.

Just nu sover Melker, Malte ligger i vaggan bredvid mig och gurglar och Jesper håller på att plocka isär min dator för att se om han kan få den att fungera. Jag for på kör för ett par veckor sedan och lämnade datorn på, när jag kom hem var den avstängd och vägrade starta. Efter lite felsökande har vi nog kommit fram till att det är moderbordet som är trasigt. Då datorn är typ 7-8 år gammal så vette sjutton om den är värd att laga, vi får se.
Just nu finns det dock inte några pengar över i budgeten till varken nya delar eller en ny dator. Jaja, tur att jag har min telefon och kan knycka Jespers dator ibland (som jag har gjort nu).

Nu vill mannen dock ha tillbaka sin dator så jag ska sluta babbla.

Senare idag: häng på stan med minst en Rebecca, eventuellt två :)