Summa sidvisningar

fredag 28 mars 2014

Om att kategorisera sig själv

Det slog mig för en stund sedan att min instagramprofil säger: mamma till Melker och Malte, fru till Jesper, nörd och korsstygnsfantast.
Och det stämmer så otroligt väl in på hur jag i nuläget prioriterar mitt liv och min tid. I första hand mamma, i andra hand fru, sen kommer mina egna intressen och idéer. 

Jag finner det här fascinerande, då jag har sett väldigt många kvinnor ha liknande presentationer av sig själva på diverse sociala media. Mamma, fru, kvinna med egna intressen och värderingar. Men på något vis är detta mindre prioriterat. Om de egna intressena ens nämns överhuvudtaget.

Jag har nog kanske sett en eller annan man som beskriver sig själv som pappa i första hand, men aldrig som "make till Stina" till exempel.

Är inte det här konstigt? Ska det vara såhär? Är det en slump att det är just vi kvinnor som kategoriserar oss själva som mammor, fruar, omhändertagare. Kanske för att det är det som förväntas av oss.

Jag har många gånger haft dåligt samvete när vi fått besök för att vi har det stökigt hemma. För det är ju "mitt jobb", trots att Jesper som arbetssökande är hemma nästan lika mycket som jag, och säkert har mer tid över till att ta hand om hemmet i nuläget då jag har en bebis som hemskt gärna skulle vara fastvuxen vid mig om han fick.

Vi är väl lika mycket ansvariga för vårt gemensamma hem? Varför är det jag som har dåligt samvete?

För att det är jag som får blickarna, de "välmenande" kommentarerna och frågorna. Det är jag som får höra att "när jag var föräldraledig hann jag minsann med allt det här före frukost".

Jesper brukar säga: tvinga mig att göra det här imorgon.
Han menar det bara som ett " påminn mig så jag inte glömmer", men det som händer är att ansvaret läggs över på mig. Om det där, vad det nu var, inte blir gjort kan han säga "du skulle ju tvinga mig, varför gjorde du inte det?" 

Jag tror inte att det händer medvetet, och jag tror inte att någon menar något illa, men när man börjar tänka på sig själv som en person som existerar för någon annans skull, då förminskar man sig själv som människa.

Missförstå mig rätt, jag älskar att vara mamma, och jag älskar att vara Jespers fru, men i första hand så är jag jag, Johanna. 

Nu har jag babblat klart och har ingen aning om hur jag ska avsluta, så jag slänger in en bild på en mysig bebis som just roat sig med att misshandla mina bröst lite lätt såhär kring läggdags. 

   
 Btw, Jesper, tvinga mig att klippa Maltes naglar imorgon, så kanske det gör lite mindre ont att amma nästa gång...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar