Idag startade jag och Rebecca tidigt med mandelpannkakor till frukost innan hon gick till jobbet. Sen plockade jag ihop det sista av packningen och vek ihop sängkläderna som jag hade använt under vistelsen. Det var dags att åka hem.
Malte sov ända fram tills vi var tvungna att gå ut till taxin, så jag fick lyfta över honom till babyskyddet i pyjamas. Vi tog oss på tåget utan problem den här gången, och hittade igen våra platser. Av någon anledning envisades sj:s hemsida med att boka platser som inte låg bredvid varandra, utan jag hade plats 1 och Malte plats 4, rakt bakom. Jag struntade högaktningsfullt i det och satte mig på plats 3 istället. Som tur var var det inte något problem med den äldre herren som egentligen skulle ha den platsen.
När vi hade varit på väg i kanske 15-20 minuter hörde jag ett argt vrål en bit bakåt i vagnen. Några minuter senare kom en liten tjej krypande på golvet, tätt följt av hennes pappa. Hon fick syn på Malte och såg helt överförtjust ut. Sen fick hon syn på påsen med majskrokar som låg överst i den öppna skötväskan på golvet, och såg helt lyrisk ut.
Den lilla tjejen visade sig heta Isa, och pappan hette Robert. De slog sig ner på en ledig plats och lekte med oss större delen av resan. Isa fick en massa majskrokar, barnen lekte på golvet och jag och Robert fick någon att prata med under resan. Tiden gick riktigt fort på det här sättet och snabbt var vi hemma i Umeå igen.
Nu har jag och Melker hunnit bygga en massa duplo, dansa vilt till System of a Down, klättra på mammaberget (Melker då, jag var upptagen med att vara berg) och allmänt mysa. Båda barnen sover och lugnet har lagt sig.
Vi har haft det så bra i Sundsvall, men nog är det skönt att vara hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar