Förkyld bebis...

Igår var klockan 02 innan Malte till sist lyckades somna. Klockan halv 4 ungefär inser jag att Melker ligger i vår säng, vaken, tittandes på youtube på "sin" iphone. Det tar ca 45 min innan han somnat om ordentligt och ytterligare 15-20 innan jag gör detsamma. 

Det var en ytterst trött mamma som låg vaken och pratade med Melker 06.30 imorse, så nån timme senare fick pappan ta båda pojkarna med sig ut till vardagsrummet så mamman fick sova lite till. Melker gav mig en puss, släckte lampan, sa: "god natt, älskar dig" och stängde dörren. Gullungen <3

Jag hade hoppats på en bättre kväll ikväll då jag haft väldigt lite chans att göra någonting jag själv vill på senaste.

Men nej..

Malte, världens bästa, snällaste, mysigaste bebis har precis slocknat i bärselen efter ett panikskrikande utan dess like. Jag har aldrig sett honom såhär. 

Det började strax efter att Jesper hade lagt Melker, så klockan 20 kanske. Då vaknade han efter att ha sovit i kanske en kvart i vaggan. Jag försöker söva om honom men lyckas inte, så han får komma upp och sitta i mitt knä en stund. 

Ganska snabbt blir det tråkigt och han börjar smågnälla. Han får leka på golvet en stund men det funkar inte heller. Så fortsätter kvällen och både jag och Jesper försöker frenetiskt söva/mata/underhålla honom så han blir nöjd. Inget funkar...

Till sist gör jag mig iordning för sängen och tänker gå och lägga mig med honom, för det brukar alltid funka. 

30 minuter gallskrik senare är jag gråtfärdig, Malte helt förtvivlad och urtrött, Jesper ser orolig ut och det är allmänt kaos. 

Det enda som funkar är att gå runt och bära på honom, men han vill absolut inte luta sig mot mig. 

Ergobaby to the rescue! 

Ännu en gång har jag fått valuta för pengarna i köpet av den här selen. Huzzah!

Nu hoppas jag bara kunna lägga ner honom utan att han vaknar.