Summa sidvisningar

måndag 9 juni 2014

ett nej är ett nej

Det har varit och är väl fortfarande ett hett ämne, det här med samtycke. Men vad man kanske inte tänker på att hur barn ofta blir mer eller mindre tvingade att göra saker de inte känner för. Jag vet själv att jag ibland har "tagit" en kram eller en puss av Melker fast han har sagt att han inte vill. Eller att farmor, farfar, morfar, mormor eller vem det nu kan handla om vill ha en kram och Melker inte är på humör, och då står vi där allihopa och säger "jo men visst ska hen få en kram, ge *insert titel here* en kram nu".

Så ska det såklart inte vara! Ett nej är ett nej. Och många gånger behövs inte ens ordet nej nämnas för att man ska se på Melker att han inte vill. Då ska han inte behöva det heller. Ett barns rätt till självbestämmande är större än en vuxens "rätt" till en kram/puss/whatever.

Jag hittade det här blogginlägget på facebook, som jag tyckte beskrev det hela väldigt bra och fick mig att tänka till. Hur ska ett barn kunna veta vad som är ok om vi vuxna tvingar dem till handlingar som de inte är bekväma med, alternativt låter dem utsätta andra för handlingar som det andra barnet inte är ok med. Varför är det ok när en femåring tvingar sig till en kram, men ett övergrepp när en artonåring kramar en jämnårig som säger nej? Det är det såklart inte.

Jag lovar härmed att skärpa mig, att respektera mina barns rätt till självbestämmande och stå på deras sida när andra inte respekterar den. Oavsett vem det handlar om.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar