Just nu sitter jag på jobbet igen och vet att där hemma väntar min älskade familj på att ta emot mig med öppna armar. Stora M var jättearg och ledsen när jag skulle gå till jobbet för "jag vill ju vara med dig hela tiden, mamma!". Även om det gör ont i hjärtat att lämna honom när han är ledsen så värmer det samtidigt att höra att man är så efterlängtad och älskad.
Min lilla urladdning i text var nog också precis vad som behövdes. Jag har suttit och skrivit på mitt arbete en stund nu på jobbet och det känns alltmer som att det faktiskt kan gå vägen.
Tusen tack till alla uppmuntrande ord som jag har fått, framförallt på Facebook. Det känns bra att veta att ni hejar på mig.
Vi bestämde oss för att åka hem från stugan tillsammans idag. Planen var från början att J och pojkarna skulle stanna över helgen, men jag tror att alla inblandade kände att det var dags att vi for hem. Även om det är skönt att slippa en del av logistiken och ha lite hjälp med barnen och så är det ändå så att borta är bra, men hemma är bäst.
Nu jobbar jag hela helgen, sen ska jag vara ledig en vecka. Eller "ledig" i alla fall, då jag måste skriva på mitt arbete. Jag förutser ett par dagar på Medicinska biblioteket i min ganska omedelbara framtid så jag kan arbeta i lugn och ro och bli klar med det här eländet.
Såhär söta var mina två små hjärtan i sina nya huvtröjor som de fick av sin snälla faster :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar